Vi har vandrat i Piemonte med goda vänner i en vecka. Vi har gått det som kallas Bar-to-Bar;  Barbaresco to Barolo. Det blev en vandring med härligt väder, vackra vyer, hasselnötsodlingar, tryffel, god mat, gott vin och minnen för livet. Nedan kan ni följa vår vandring dag för dag.

Vandringen startade med en härlig fredagsmiddag i Alba.

Dag 1 Från Alba till Treiso

Lördag morgon vaknar vi i strålande solsken i Alba. Vår vandring Bar-to-Bar börjar med etappen Alba till Treiso. Vi hinner knappt ut ur Alba förrän vi befinner oss bland böljande vinfält så långt ögat når. Vindruvorna är redan skördade men vi hittar några kvarlämnade klasar och kan så klart inte låta bli att smaka. Underbart söta och goda! Marken som vinrankorna växer på är tung lerjord. Det har nyligen regnat och lermarken är fuktig och mjuk. Bitvis åker vi nästan kana ner för vinsluttningarna och mina kängor får som platåsulor av alla lera som fastnar.

Vår vandringsväg slingrar sig fram och vid lunchtid ser vi byn Barbaresco på andra sidan en dal fylld av vinodlingar.  Väl framme i byn möts vi av en marknad med lokalt producerad mat och fullt med folk. Vi slår oss ned på en vinbar på torget för en enkel lunch på traktens läckerheter. Solen värmer och vi bestämmer oss för att vi även ska få varsitt glas Barbaresco – det kan väl inte finnas en bättre tillfälle att dricka detta vin? 

Styrkta av god mat och dryck startar vi vår vandring igen.  Halvvägs till Treiso passar vi Neive, en liten by som stoltserar med att ha blivit utnämnd till en av de mest pittoreska i Piemonte. Det är en liten omväg men vi beslutar oss för att göra en avstickare. Det visar sig vara väl värt de extra stegen och vi blir dessutom belönade med varsin italiensk glass. 

Treiso

Efter ytterligare några timmars vandring i det böljande landskapet når vi Treiso och vårt underbara lilla gästhus, Villa Incanto. I Treiso finns det flera restauranger varav en ”up-scale”, La ciau del Tornavento, som kräver bokning lång tid i förväg. Vi har inte bokat så vi går till familjeägda Trattoria Risorgimento i stället. Trattorian serverar god hemlagad mat med fokus på traktens specialiteter.  Vi kommer dit vid 19:30 vilket är tidigt med italienska mått mätt men restaurangen fylls snabbt på. Det är en blandning av barnfamiljer, par och några större sällskap. De flesta talar italienska och vi känner oss väldigt nöjda med vårt val av restaurang.  Det är tre generationer av en familj som arbetar i restaurangen och stämningen är gemytlig och välkomnande. 

Lite slaka efter första dagens vandring och all frisk luft promenerar vi mätta och belåtna tillbaka till vårt B&B vid 22-tiden. Vi slocknar så fort huvudet nuddar kudden. 

Dag 2 Cravanzana

Vi vaknar insvepta i den berömda Piemontesiska dimman, La Nebbia. Dimman som även fått ge namn åt vindruvorna som växer här – Nebbiolo. Dimman ligger som tunga böljande slöjor över kullarna. Solen anas som ett runt lysande klot bakom tjocka vita gardiner. Det är märkbart svalare i luften men inte rått eller kyligt. 

Efter en stärkande frukost startar vi vandringen mot Cravanzana och landskapet börjar ändra karaktär, dalarna blir djupare och bergen högre. Vi vandrar långa sträckor på bergskammar med fantastisk utsikt på båda sidor. Ju närmare Cravanzana vi kommer desto mer hasselnötsodlingar blir det. Cravanzana är hasselnötens huvudstad och nötterna härifrån är kända för sin vackra form, goda smak och att de är lättskalade. Odlingarna är som skogar med välplanerade rader av stora hasselnötsbuskar. Hasselnötterna skördades i augusti men vi hittar enstaka stånd av vackra ”fröskidor” som sitter kvar på buskarna. Vi funderar på hur det praktiskt går till att skörda nötterna? Att plocka dem för hand måste vara fruktansvärt tidskrävande och svårt. 

Allt eftersom förmiddagen går skingras dimman och solen börjar värma igen. Vi njuter vår medköpta matsäck – några pizzabitar, lite frukt och vatten. Löven på träd och vinodlingar går alltmer över i rött och gult, sannolikt därför att att vi nu tagit oss upp på lite högre höjder. 

Cravanzana

Vi når Cravanzana sen eftermiddag. Byn är tyst och tom och här finns inte mycket att göra trots den imposanta borgen som ligger mitt i byn. Vi tar en kaffe på stadens café som även utgör samlingsplats för byns unga och gamla. På det stenlagda torget utanför spelar två pojkar fotboll, två lyktstolpar får utgöra fotbollsmål.

Vi bor på ett trevligt familjeägt hotell, Da Maurizio, som även har en restaurang som fått flera utmärkelser för sin utmärka mat. Det är säsong för vit tryffel och varje restaurang med självaktning har en meny med tryffel i varje rätt. Vi provar äggcocotte med vit tryffel och Taglione med vit tryffel. Det är helt enkelt fantastiskt gott! Taglione är en rätt som är väldigt vanlig här i Piemonte. Det är en särskild pasta som görs i och omkring Turin. Det som skiljer den från annan pasta är bland annat att den innehåller mycket mer ägg än vanlig pasta. Namnet Taglione kommer från ordet ”tagliare” – att skära – och syftar på hur pastan skärs ut ur den kavlade degen.

Dag 3 Mot Serralunga d’Alba

Vi har bestämt oss för att ta en dag utan vandring. Dagen börjar därför i lugnt tempo och vi får vi alla tid för att klara av telefonkonferenser och jobbmail som pockar på.  Hotellets gårdsplan ligger med utsikt över hasselnötsodlingar och skogsklädda sluttningar – en vacker hösttavla att blicka ut över medan man arbetar. 

Taxin som ska ta oss till Serralunga d’Alba kommer vid 11-tiden och tar oss längs slingrande små vägar. På stapplande italienska frågar vi vår chaufför hur man skördar hasselnötter. Han förklarar att det är en maskin som plockar hasselnötterna som ramlar ned på marken då de är mogna. Så var den frågan löst.

Serralunga d’Alba

Byn med det vackra namnet Serralunga d’Alba ligger lägre än Cravanzana och nu är vi åter bland de böljande kullarna. Byn ligger vackert på toppen av en kulle och stoltserar med ett slott från 1300-talet. Slottet är ansett som ett av de vackraste i Piemonte och är öppet för besökare. Det tronar mitt i byn, som så långt ögat kan se är omgiven av fantastiska vinodlingar med ”kungen av vindruvor” – Nebbiolo. 

Vi bor på en vingård 2 km från byn – Agriturismo Cascina Meriame.  När vi anländer till den vackra gården så är det första vi ser hur man lastar av nyskördade vindruvor för rensning och sortering innan de ska pressas.  Kan man få ett bättre välkomnande?  Vi installerar oss i våra nyrenoverade rum med utsikt över vinodlingarna.

Vi vandrar in till byn för lunch på ett litet Enoteca som ligger i skuggan av slottet. Vi tar in olika Piemontesiska specialiteter, korvar med hasselnöt, Vitello Tonnato (kalv med tonfisksås), Agnelotti (raviolo med kalv, fläsk och grönsaker) och Bagna Cauda (grönsaker som man doppar i en sardellsås) och njuter i solskenet.

Vinprovning

Sen eftermiddag har vi provning av viner som produceras på vingården vi bor på. Det är ägarinnan som håller i provningen. En liten, pigg, glad och pratsam italienska som jämför viner med barn som växer och mognar.

Vår värdinna berättar inte bara om de viner vi smakar utan även om vingården som gått i arv till henne från hennes far. Hennes far odlade druvor som togs om hand av ett vinkollektiv, vilket var vanligt förr i tiden innan vinerna från Piemonte gjorde sitt segertåg över världen. Hon berättar att hennes far var väldigt skeptisk till nymodigheten med ”green harvest” som hennes man började med då de tog över gården. Green harvest tillämpas numer av alla professionella odlare i Piemonte och innebär att man på våren tar bort alla vindruveklasar förutom de som växer längst ned på vinstockarna. De vindruvor som lämnas kvar på stockarna får därmed mer näring och näringen behöver inte heller transporteras så långt. Dessutom får vindruveklasarna lite fukt från jorden vilket är bra i sommarvärmen.  Vi, vi njuter av vinerna och konstaterar att det är lätt att trivas i Piemonte.

Dag 4 Montforte d’Alba

Vi vaknar utvilade och i god tid innan frukost så vi hinner gå runt lite på gården.  Här växer bland annat stora rosa rosor och till min glädje även mogna, stora, härliga granatäpplen. Vissa är så mogna att skalet spruckit och de vackert färgade kärnorna lyser i sprickorna.

Vi hinner även med en liten pratstund med herren i huset.  Han har fullt upp med skörden av de sista vindruvorna som han vill få in under dagen och vi känner att vi inte kan uppehålla honom för länge.

Efter frukost på lokala ostar och korvar ger vi oss av mot Monteforte d’Alba genom vinfälten.  Plockningen av vindruvor pågår överallt omkring oss och druvplockarna hälsar glatt på oss då vi passerar. 

Inbjudna för provsmakning av hemgjort vin

Efter några kilometer passerar vi en liten by utanför Castiglione Falletto. En äldre herre står och sorterar ved vid vägkanten. Vi stannar till och han tar genast tillfället i akt att prata lite. Självklart undrar han varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Vi kämpar på med skolitalienskan och det hela slutar med att han bjuder in oss på ett glas hemgjord Barolo.

Inne i huset mottas vi med öppna armar av hans fru som sätter på kaffe och dukar fram kakor. Vårt älskvärda värdpar pratar på och berättar om kriget och hur alla tvingades lämna byarna för att få jobb. Hur Fiatfabriken i Turin behövde arbetare och hur hela familjer till en början fick bo på tågstationen innan de hittade bostad. Även vårt värdpar bor i Turin men de har kvar gården de ärvt i Castiglione Falletto som sommarbostad.

Efter ett tag plockar vår värd fram en flaska vin och säger med glimten i ögat att det inte behövs någon etikett på flaskan då han vet vad det är för fint vin. Hans fru avstår från att smaka på vinet tillsammans med oss då hon numera tycker att det är för starkt och vill späda ut det med vatten.  Allt smattrar de fram på italienska och vi kämpar för att hänga med och återgälda gästfriheten genom att visa vår uppskattning för deras vänlighet med gester, miner och på stapplande italienska. När vi återupptar vandringen går de med oss ut på gårdsplanen och vinkar av oss. 

Ganska snart viker vi av från vägen och följer en stig som går genom en liten skog. Vi hör och skymtar ett större djur vid sidan av stigen men hinner inte med att se vad det är.  Vi pausar på en höjd vid ett litet kapell och äter brödet, skinkan och frukten vi köpt i en liten by längs vägen. 

Montforte d’Alba

Montforte d’Alba är en liten stad, här finns både affärer, apotek och flera restauranger och hotell. Atmosfären är fortsatt Piemonte; vindruvorna är ständigt närvarande, slingrande kullerstensbelagda gränder, underbara dofter och vänliga och välkomnande leenden. När vi kommer fram till vårt hotell Grappolo d’Oro visar det sig att det är stängt på tisdagar och gäster ombeds ringa ett mobilnummer för att meddela sin ankomst. När vi kikar in genom ett fönster visar det sig dock att hotellägarens gamla mamma sitter och väntar på oss. Hon hastar fram till dörren och släpper in oss leende och smattrande på italienska. Vi får nycklar till hotellets bakdörr mot gården och hon förklarar att det är denna väg vi ska använda när vi går ut. 

Vår restaurang för kvällen heter Le case della Saracca och ligger i de gamla delarna av Montforte d’Alba. Vi vimsar runt lite i gränderna innan vi hittar dit men som extra bonus passerar vi den lilla amfiteatern som Montforte bland annat är känt för.  Vi hinner inte mer än öppna dörren till restaurangen förrän wow-känslan infinner sig och vi känner att kvällen kommer att bli en fullträff.  Restaurangen är byggd i flera plan i ett medeltida hus och man har blandat trappor och luftgångar i glas med råa stenväggar och levande ljus. Menyn är lång och vi har svårt att välja bland allt som lockar och tillämpar taktiken att ta in lite av det mesta och dela på allt. Ett vinnande koncept. Till maten blir det – en Barolo!

Dag 5 Dags för Barolo!

Nu bär det av till Barolo! Staden som givit vinet sitt namn. Det är inte lång vandring från Montforte d’Alba till Barolo. Det ska vi utnyttja genom att gå på vinprovning när vi kommer fram. 

Vi startar i dimma och lite rusk. Regnet hänger i luften men luften känns frisk och det är en perfekt temperatur att vandra i.  Dagens vandring går mycket uppför men det är inte brantare än att vi ändå klarar av att hålla ganska bra tempo. Inte för att vi funderat så mycket på vare sig tempo eller tid över huvudtaget under vår vandring. Vi har gått upp på morgonen, snörat vandringskängorna, gett oss av och låtit såväl tempo som samtal bölja fram som det fallit sig. Perfekt avkoppling för såväl kropp som knopp! Det finns något väldigt inspirerande med vandring och tankar som får komma och gå som de vill.  

Vandringen går fortsatt genom vinodlingar och traktorstigar. Vid lunchtid är vi framme i Barolo och vi stannar till för en bit pasta på vägen till vårt hotell, Hotell Barolo. Vi hinner checka in och ta en snabb dusch innan vi blir upphämtade för vinprovning på vingården Batasiolo. 

Besök hos vinproducenten Batasiolo

Batasiolo är den största familjeägda vinproducenten i Piemonte.  Vingården ligger i området La Morra strax intill staden Barolo. La Morra – visst är det ett härligt namn på en stad! 

Det är vi och ett par från USA som är med på visningen och vi får se allt från var vindruvorna sorteras och pressas till var de lagras. Vår guide är en glad lax. Han berättar att han är uppvuxen med vin och att han när han var liten, 5-10 år, fick vara med och göra ren de stora trätunnorna som vinet lagras i. Det hände att han somnade inne i tunnorna av vinångorna. Det vete sjutton hur sant det är men det var roligt när han berättade det i alla fall.  

Batasiolo tillverkar såväl Barolo, Barbaresco och Dolcetto som vita Chardonnay och Muscatviner. De har även vita viner på druvan Arneis – en ny druva för oss. Arneis odlas bara här i Piemonte och betyder ungefär ”liten rackare, jobbig typ, besvärlig”. Det är ett lite fruktigt vin som lagras på ståltank. Smaken innehåller päron, mandel, vit persika och honung. Perfekt till fisk, skaldjur och vitello tonnato.  Vi får provsmaka av alla viner och hittar förstås både en och annan som vi vill beställa.

Middag intar vi på hotellets restaurang som blir fullsatt allt eftersom kvällen går. Vi har fått med oss alla flaskor som inte tömdes vid vinprovningen så nu får vi njuta lyxen av att prova vinerna även med mat. 

Dag 6 Åter mot Alba

Så går vår vandring Bar-to-Bar in på sista etappen. Från Barolo börjar vi återtåget mot Alba via Roddi.  Solen strålar och ännu har vi några vinodlingar att vandra igenom och några fantastiska vyer att blicka ut över.  

Ganska snart känner vi av att vi närmar oss Alba som är en liten ”storstad” jämfört med de byar vi besökt under vår vandring. Alba är tryffelns huvudstad och här produceras Nutella och Ferrero Rochers choklad. I Piemonte ligger även staden Brá där slowfoodrörelsen började. Inte oväntat kretsar det mesta i Alba kring smakupplevelser av olika slag. 

Lunch i Roddi

Vi stannar till i Roddi strax utanför Alba för en sen lunch. Vi hittar ännu en av dessa underbara familjerestauranger. I denna kommer gammelfarmor ner i sina tofflor och med stickningen i en påse. Hon letar rätt på en stol i solen och sätter sig ned och börjar sticka, mitt bland matgästerna som är en blandning av vandrare som vi och kostymklädda herrar.  

Från Roddi tar vi på rekommendation en taxi in till Alba. Den sista vandringsbiten ska mest gå längs vägar och vara ganska trafikerad och vi känner att vi gärna bevarar minnet av våra underbara traktorstigar och vinodlingar ännu en stund.

På kvällen väntar en sista middag i Alba på en riktigt fin restaurang. I morgon bär det av hemåt, eller för vår del, till vårt älskade Menton. Vi har beslutat oss för att ta vägen över Limone och Tendepasset då vi gärna vill se Alpes Maritime i höstskrud. På vägen ska vi också passa på att titta på det libanesiska cederträdet som planterades på en kulle i Piemonte av ett älskande par på deras bröllopsdag år 1856. Det känns som en bra och passande avslutning på vår vandring i Piemonte. Men vi kommer tillbaka – här finns det fler vandringar att göra! 

Hur vi tog oss hit

Vi gjorde vår vandring Bar to Bar med hjälp av Vandra.se. Vandra bokade alla boenden och såg till att vår packning skickades mellan boenden. Vi fick också utförliga vandringsguider och tips på restauranger. För oss som tidigare bara vandrat på egen hand blev Bar to Bar med Vandra.se en vandring med guldkant.

Tillägg ett halvår senare; man kan inte undvika att bli förälskad i Piemonte! Det är ett så rikt landskap och man blir så vänligt bemött. Det är lätt att förstå att Lonely Planet utsett Piemonte till den mest spännande regionen i världen 2019. Ett besök i Piemontes ”huvudstad” Turin kommer att göra både dig och plånboken glatt överraskad. Här kan du läsa om mina tips inför ditt besök. Piemonte är inte bara vin och Fiat här hittar du också underbar skidåkning. Här kan du läsa om Limone – skidåkning med medelhavet på bara 2 timmars avstånd.

Vi vandrar ofta med Menton som utgångspunkt då vi har en lägenhet där. Menton ligger på den franska rivieran precis vid gränsen till Italien. Här kan du läsa om en magisk vandring i bergen ovanför Menton. Tycker du som jag om värmen och solen vid medelhavet kommer du garanterat att gilla mina tips på njutvandringar vid medelhavet.