Vi har blivit med vingård!
Ja, inte bara vi. Det är några till också. Vi äger en liten, liten del. Men i alla fall. Vansinnigt roligt och spännande är det.
Domaine Rabiega
Domaine Rabiega är en vingård i Provence som grundlades av Christiane Rabiega på 60-talet. När svenska Vin & Sprit tog över vingården 1986 framställdes bordsviner av lägre kvalitet och all produktion gjordes enligt gamla metoder. Under den prisbelönte vinmakaren Lars Torstensons ledning utvecklades vinerna på Domaine Rabiega till att vinna prestigefyllda priser och bli kända över hela världen. När Vin & Sprit år 2006 sålde vingården till familjen Åkesson lämnade även Lars som gick vidare till att utveckla prisvinnande viner på andra vingårdar. Sedan 2014 har vingården varit i fransk ägo men är nu återbördad till svenska händer. Med entreprenören, vinhandlaren och kocken Yohan Adell von Corswant som huvudägare och med Lars Torstenson tillbaka som ansvarig vinmakare så ser framtiden för Domaine Rabiega lovande ut.
Att ta över driften av en vingård är alltid en utmaning. Att göra det i Coronatider och precis innan skörden är något alldeles extra. I vanliga fall hyr man in vana vindruvsplockare från östra Europa och Spanien. De skickliga plockarna knyter man upp så de kommer tillbaka nästa år. I år med Corona och alla olika restriktioner fungerar ingenting som vanligt. Rabiega hade tur och fick tag på ett 15-tal riktigt proffsiga druvplockare. Sedan anmälde några investerare och vänner att de gärna ville vara med och lära sig. Så i år gjordes en del av skörden på Rabiega av entusiastiska, vinintresserade nordbor med romantiska drömmar om Provence och att plocka vindruvor. Men under strängt och handfast överinseende av riktiga vindruvsplockarproffs.
På Domaine Rabiegas 11,5 hektar finns idag drygt 9 hektar odlade vinfält. Här växer Syrah, Cabernet Sauvignon och Cinsaut, Grenache, Sauvignin Blanc, Chardonnay och Viognier. När vi kom till Rabiega var alla druvsorter förutom Cabernet Sauvignon redan skördade.
Clos Diére finns även som rosé
Drömmen om Provence
Det första man får lära sig när man ska skörda druvor är att det är druvorna som bestämmer, Planen var att skörden på Rabiega skulle börja andra hälften av augusti och pågå till mitten av september. Men druvor och väder ville annat. Värmen gjorde att druvorna mognade snabbare än planerat så det var bara att ändra resplaner och hotellbokningar och hasta ned till Provence.
Med andan i halsen anlände vi till Rabiega torsdag kväll. Där möttes vi av Yohan och ett glatt gäng gamla och nya svenska vänner. Alla med drömmen om Provence framför ögonen.
Kvällen var stjärnklar och ljum. Yohan med kockvänner laddade upp med en paella på grillen och vin från Rabiega i glasen. Terassen upplyst av levande ljus och vattenglittret från poolen. Samtalen böljade fram och tillbaka och skratten svävade ut över vinfälten. Svårslagen start på drömmen om att få vara med under en vinskörd.
Vinskörden börjar
Dagen efter väcks vi av solen som går upp över kullarna, Frukost kl 7 med Lars Torstenson som går igenom vad som ska ske under dagen och som delar in oss i olika arbetslag. Magnus hamnar i arbetslaget för druvplockning och jag sällar mig till sorterarna. Klockan 8 är det dags. Med rådet att se upp och inte klippa varandra i fingrarna släpps druvplockarna ut på vinfältet. Därefter är det full fart.
Att plocka druvor är hårt arbete. Den som tror något annat är fel ute.
Porteur i arbete Genomgång inför start av skörden
Skörden på Rabiega
Vinfält i stekande sol
Jorden i Provence är hård, torr och stenig. Druvorna växer långt ned på vinstockarna. Att krypa omkring på alla fyra och klippa av druvklassarna är inte ett alternativ. Man får sitta på huk eller böja sig ned. En vindruvsplockare ska inte bara vara snabb och noggrann utan även ha en stark rygg och starka lårmuskler. Man går i par om 2 och 2 och klipper vinstockarna från två håll.
På Rabiegas vinfält är det full fart. Druvor plockas i en rasande hastighet i den stekande solen. ”Porteur”, ”porteur” ropas det från alla håll och kanter. Bärarna springer fram och tillbaka. Hämtar hinkar fyllda med vindruvor och lämnar tomma hinkar till druvplockarna.
Hinkarna töms över i platsbackar som lastas upp på traktorn. Traktorföraren Laurent övervakar arbetet och ser till att olika vinstocksrader töms i olika backar. Här är det ordning och reda som gäller.
Cabernet Sauvignon
Cabernet Sauvignon druvorna är lite mindre och druvklassarna är mer kompakta än till exempel Syrahdruvans klasar. De mogna druvorna är mörkt blå och sprängfyllda med sötma och saft. På en vinstock och till med på en druvklase kan det finnas både mogna och mindre mogna druvor. En skicklig druvplockare är inte bara snabb utan är också duktig på att avgöra vilka druvklasar som är redo plockas. Det gäller också att inte få med en massa skräp som löv och grenar.
Sortering av druvorna
Allt eftersom körs backarna upp till sorteringen. Där är det vinmakaren Lars Torstenson som med vana och trygga händer styr arbetet. Han håller löpande koll på vilken back som kommer från vilken del av fältet och gör den första inspektionen av druvorna samtidigt som han lägger upp dem på sorteringsbandet.
Sorteringen är ett viktigt moment för kvaliteten på druvmusten. En skicklig vinmakare vill bara att mogna och friska druvor ska skickas vidare till pressen. Sorteringen görs vid ett rullande band som leder till en maskin som skiljer druvorna från stjälkarna innan de pressas och jäsningsprocessen startar.
Vi är mellan 4 och 6 personer som står vid bandet och sorterar druvorna. Alla omogna och russinliknande druvor ska sorteras bort och vi letar också efter spår av svampangrepp. – ”Ni ska hellre fälla än fria om ni är osäkra” är devisen som Lars trummar in i oss. Ju bättre druvor som går vidare till druvpressen desto bättre druvmust. Lars uppmanar oss också att smaka av druvorna så vi lär oss vilken färg de ska ha när de är riktigt mogna.
Lars lastar druvor på sorteringsbandet Här har ett vildsvin varit och mumsat på druvorna
Hopplöst efter
När vi kommer upp till sorteringen för att börja arbetet står runt 20 backar fyllda med druvor redan och väntar på oss. Det känns som om vi bara har hunnit sortera igenom 10 backar när traktorn kommer körande med nästa lass. Vi sorterar för glatta livet. Så kommer nästa lass. Vi är hopplöst efter. Trots att druvorna kommer från samma vinfält märks det skillnad på var de vuxit. Vissa backar tar längre tid att sortera än andra då de kräver mer gallring. Det känns slösaktigt att sortera bort hela klasar med druvor då det är för många omogna på dem för att vi ska kunna knipsa av dem snabbt. Men Lars är tydlig – vi vill bara ha fina druvor i vinpressen och på marginalen spelar det roll att vi tar bort så mycket vi kan av det som inte är tillräckligt bra.
Att vara 4 eller 6 personer vid sorteringsbandet gör stor skillnad. När vi bara är 4 är det nästan omöjligt att hinna med även om Lars kör bandet på låg hastighet. Vi får hela tiden putta tillbaka druvor till början av bandet för att hinna med. För att skilja sorterade druvor från osorterade lägger vi de klasar vi gått igenom på kanten av det rullande bandet.
Sol, sol
Solen stiger på himlen. Lars uppmanar oss hela tiden att ta korta pauser och dricka mycket vatten. Jag spolar även kepsen i kallt vatten med jämna mellanrum. Det är ljuvligt att känna det kalla vattnet rinna ned längs ansikte och rygg.
Camilla som står mitt emot mig vid bandet frågar om vi kan byta sida. Hon vill få en paus från solen som bränner henne i nacken och det kan också vara skönt att få vrida sig åt något annat håll när man kastar bortsorterade druvor i de stora hinkar som står bredvid oss. Vi hinner knappt byta sida innan jag blir alldeles vimmelkantig. Jag tittar upp på Camilla och ser att även hon ser vinglig ut. Vi har stått så länge och koncentrerat tittat ned på det löpande bandet så när det plötsligt kommer från andra hållet tar det en stund för hjärnan att ställa om.
Druvorna har börjat jäsa i tunnan
Vinmusten provtas
Amadou och Victor som jobbar i vinkällaren testar löpande av druvmusten och kommer med rapporter till Lars som ser nöjdare och nöjdare ut. Väderförutsättningarna har varit bra och det är hög kvalitet på druvorna i år.
Uppe vid sorteringen och inne i vinkällaren är det viktigt att det är rent. Vi spolar hela tiden av de tömda plastbackarna och gör också rent sorteringsbandet med jämna mellanrum. Inne i vinkällaren spolar de gång efter annan av golvet och tvättar annan utrustning som behövs för vinmakningen.
Laurent har ordning på backarna Provsmakning av druvsaft som legat en vecka
Prisbelönt vinmakare
Det är tufft att stå stilla vid sorteringsbandet timme ut och timme in. Man blir trött i både rygg, ben och fötter. Men det är trevligt. Lars berättar om druvor och vin och svarar vänligt och tålmodigt på alla våra möjliga och omöjliga frågor.
Lars roar oss också med att berätta hur han blev vinmakare. Med en bakgrund som musiker, vikarierande geografilärare och journalist är det inte ett helt självklart karriärsteg.
Lars berättar att han arbetade som frilansjournalist för bland annat Vin & Sprits tidning när han i slutet av 1987 fick frågan om han ville bli platschef för och vinmakare för Rabiega. Utan tidigare erfarenhet men med ett stort vinintresse tog han chansen. Han besökte flera av de bästa vinhusen där han sög i sig kunskap från de stora vinmakarna. Kunskaperna tog han med tillbaka till Rabiega där han omsatte dem i praktiken. Han experimenterade med nya metoder för odling, produktion och lagring och vinproduktionen utvecklades. 1990 utsågs Lars till ”Årets vinmakare” av tidningen Gourmet och fyra år senare fick han samma utmärkelse, Vigneron de l’année, av den franska tidningen GaultMillau.
Vinerna på Rabiega utvecklades i takt med Lars och 1991 utsågs Rabiegas Syrah-baserade prestgígecuvée av årgång 1990, Clos Dière, till en världens tre bästa Syrhaviner. Clos Diére vinerna blev sedan toppnoterade över hela världen. Domaine Rabiega etablerades som en av de bästa vingårdarna i Provence och vinerna fick prestigefyllda priser år efter år. Efterfrågan översteg vida tillgången då produktionen är liten och helt inriktad mot kvalitet före kvantitet.
10 timmar och 4,5 ton vindruvor senare
Efter 10 timmars intensivt arbete är det sista vinfältet för säsongen 2020 skördat på Domaine Rabiega. Runt 4,5 ton druvor har passerat druvplockarnas händer och sorterarnas inspektion. Det motsvarar ungefär 4.500 flaskor vin. De druvor vi plockat och sorterat kommer att ingå i Clos Dière 2020. Vi väntar med spänning på att få smaka det. Det blir en lång väntan. 2022 är det klart och då kommer det att tåla lagring i många i år till.
Yohan är nöjd med dagens skörd
Drömmen om Provence
På kvällen lät månen återigen sina spröda strålar spela över vinfälten på Domain Rabiega. En trött men väldigt belåten samling nordbor samlas runt middagsbordet. Krigshistorier från vinfälten och sorteringsbandet utbyts. Värk i muskler och leder jämförs. Yohan korkar upp en magnum Clos Diére. Det provsmakas och smackas belåtet runt bordet. Tänk – nu har vi varit med och plockat de druvor som ska ingå i den första nya generationen Clos Diére som ska göras på Domaine Rabiega av Lars Torstenson. Fantastiskt!
Minnena från vinskörden i Provence och nya vänner bär vi med oss tätt intill hjärtat.
Vill du läsa mer om mina Strövtåg i Frankrike så hittar du dem här.
Är du intresserad av Champagne får du några tips inför ett besök i den mousserande dalen här.
Vill du läsa mer om vin av vinmakaren på Domaine Rabiega så hittar du Lars Torstensons utmärkta blogg Vinifierat om du följer länken.
Fan vad häftigt, visste inte ni var med vingård!! Dessutom skriver du så berättande , kul!! Det är möjligt du får 🐑 ett kapitel i min bok. ❤️
Haha! Absolut! Och ja, vi är med bland finansiärerna som köper Rabiega – väldigt spännande men framför allt kul!
Mycket intressant och kul läsning! Fina foton, som vanligt😀
Tack! Var en speciell upplevelse, tungt och varmt men väldigt roligt!
Verkligen roligt att läsa! Jag kan verkligen tänka mig att det var slitsamt, och ännu värre att plocka druvorna. Men också en upplevelse att ha varit med om. Grattis till delägarskapet.
Tack Kristina! Det är lite av en dröm som går i uppfyllelse 😊
Jag förstår det! Och drömmar är till för att förverkligas. Jag ser fram emot att provsmaka vinet.
Provsmakning ska vi ordna så klart! Vi får sammanstråla på rivvan och korka upp en flaska!
Ja, det är en fin beskrivning på Domaine Rabiega, som vi besökte på 1990 talet också då med Lars Torstensson som boss. Vi fick förmånen att delta ”utom tävlan” i en vinprovning för ett gäng svenskar som beställt och visades egendomen. Lars Torstensson ledde den på ett mycket lättsamt och trevligt sätt och det låter mycket bra att han är tillbaka!
Gotton och John Bagger-Jörgensen
Tack! Vad roligt att höra lite historia! Lars är verkligen trevlig och förklarar allt på ett så enkelt sätt. Vi är så glada över att han är tillbaka. Kanske kan ni besöka gården igen då världen återgår till det normala.
[…] god så att Magnus himlar med ögonen. Ett mjukt syrahvin till från vingården i våra hjärtan, Domaine Rabiega, och smaklökarna gör dubbla saltomortaler av […]
[…] även vinmakare på Domaine Rabiega i Provence. Här kan du läsa om när vi hjälpte till att skörda druvor på Domaine Rabiega hösten […]