I Napoleons fotspår genom de Provensalska alperna

”Vive l’Empereur!” ropade befolkningen i Grenoble när Napoleon Bonaparte på kvällen den 7 mars 1815 red in i staden. Året innan hade han störtats från tronen och landsförvisats till Elba. Frankrike utropades till monarki och Ludvig den XVII satte sig tillrätta på kungatronen. Lite mer än ett år senare återvänder således den lille korsikanen i triumf till Grenoble från Elba. Det måste onekligen ha känts ganska bra.

På en vecka marscherade Napoleon med 1.200 man från Golfe-Juan öster om Cannes och upp till Grenoble. Drygt 300 km på dåliga vägar och åsnestigar rakt in i de Provencalska alperna. Över snötäckta bergspass och forsande floder i dalgångarna. Det var inte den snabbaste vägen till Paris. Inte heller den lättaste. Men det var den mest osannolika vägen. Napoleon visste att han bara skulle lyckas med sin plan att återta makten genom snabbhet och överraskning. Han måste nå Paris innan Ludvig XVII hann skicka armén på honom.

Den väg som idag kallas Route Napoleon, följer i stort sett den väg som Napoleon och hans trupper marcherade. Inte heller i dag är det den snabbaste vägen men den bjuder på fullständigt vidunderligt vackra utsikter. Jag undrar vad Napoleon och hans arme tänkte när de blickade ut över alper och dalgångar? Vi reste i hans fotspår för att ta reda på det.

Landstigning

Napoleon landstiger i Golfe-Juan den 1 mars. De slår upp bivack på stranden i Cannes vid kyrkan Notre Dame du Bon Voyage. Jag vet inte om Napoleon besökte kyrkan men tänker att en kyrka med det namnet måste vara en bra plats att starta sin resa från oavsett. Kyrkan, som från början var ett litet kapell och skydd för lokala fiskare, ligger lite inklämd mellan mer moderna byggnader men är väldigt vacker invändigt med sina blyinfattade fönster. Liksom Napoleon stannar vi dock inte så länge i Cannes utan ger oss av mot Grasse, parfymstaden.

Parfymstaden

Grasse var under medeltiden en egen liten republik som levde på att sälja tvål, olja och garvade hudar till Pisa och Genua. I gengäld köpte man skinn och vapen. Staden blev känd för sina skickliga handsmakare och ur detta föddes den parfymindustrin som staden idag är känd för. Enligt dåtidens mode skulle nämligen handskarna vara parfymerade.

För en besökare kan Grasse te sig som en lite rörig stad men de gamla delarna är väl värda en promenad. Är du konstintresserad är Villa Fragonard ett trevligt stopp under promenaden. Utöver ett parfymmuseum finns här även många verk av konstnärer som under revolutionen flydde Paris för Grasse. Ett besök hos parfymtillverkaren Galimard är så klart också ett måste. Här kan du få göra din egen parfym med hjälp av erfarna parfymörer.

Milsvid utsikt från Plateau Napoleon

Napoleon hade dock andra intressen än att köpa parfym. Dessutom litar han inte på de rojalistiska Grassebornas så han väljer att vandra runt byn och pausa på en platå ovanför staden. Platån kallas idag ”Plateau Napoleon” och utsikten härifrån är fantastisk. Du får en milsvidd utsikt hela vägen ned till rivieran och medelhavet.

Napoleon stannade inte för att beundra utsikten. Han pausade för att lasta om 16 vagnar med förnödenheter till åsnor i stället. På den här tiden var vägen inte en väg utan en stig som inte var bredare än att Napoleons styrkor fick marschera på ett led. Det går brant uppför och de tungt lastade åsnorna fick slita hårt för att ta sig upp till Col de Valterriére på 1.169 meter. Inte osannolikt förlorades även ett par man på vägen då stigen var isig och smal och följde en bergssida som stupade brant ned mot dalen nedanför.

Vi behöver inte lasta om någonting i vår apostlahäst men kan inte låta bli att pausa flera gånger längs den slingriga vägen för att njuta av utsikten även vid Col du Pilon och Pas de la Faye. Magiskt!

Place d’Apié – Napoleon reste ici

Den 2:a mars når Napoleon och hans styrkor platån vid Saint Vallier-de-Thiey där de pausar vid en stor alm. Trädet finns fortfarande kvar men nu har man även rest en 6 meter hög minnestod. Den står vid Place d’Apié vid en liten restaurang och är skyltad med ”Napoleon Reste Ici”. Vi är inte rastsugna och tittar bara pliktskyldigast på platsen innan vi hastar vidare.

Vägen fortsätter att snirkla sig uppåt och den ena fantastiska vyn efter den andra avlöser varandra.

Plötsligt ser vi avtagsvägen till Greolier les neiges – en liten skidort för framför allt längdskidor men även enklare utförsåkning. Det får oss att fundera på hur vädret var här uppe när Napoleon och hans mannar passerade. Det kan nog ha varit rejält grinigt och kallt.

Vi närmar oss Napoleons natthärbärge för den 3 mars, Barrême. Hade vägen samma sträckning på Napoleons tid som den har nu så måste nog till och med han ha blivit lite tagen av utsikten. Vägen slingrar sig fram längs kala bergssidor och försvinner in genom ett hål i berget.

Dignes-les-Bains

I Digne är det nära att det utvecklas ett fullt krig mellan Napoleons trupper och kungatrogna militärer. Det är bara enträgna böner från invånarna i den lilla staden som räddar upp situationen.

Dignes-les-Bains verkar i övrigt inte ha imponerat på Napoleon men han stannar till vid ”Petit-Paris Hôtel” för att vila och äta innan han fortsätter sin resa.

Vi tycker staden är lite spännande då den har en intressant historia som bland annat återspeglas i arkitekturen. Vid sekelskiftet 1800/1900-talet upplevde nämligen Dignes en glansperiod då några av de innevånare som tidigare utvandrat till Mexiko återvände. Med sig hade de förmögenheter och nya vanor med smak för överdåd, stora ytor och lite exotism. Något som satt sig i stadsbilden. Annars är staden mest känd för sina varma källor och alla fruktodlingarna som omger den.

Sisteron – ett orosmoln

Med stridshotet avvärjt för stunden marscherar Napoleon vidare till nästa natthärberge, det lilla vackra slottet Malijai där han tillbringar natten sittandes i en fåtölj. Otåligt inväntande underrättelse om staden Sisteron, där byborna av tradition är rojalister, skulle motsätta sig hans marsch. Men Sisteron skulle visa sig obevakat om än en smula grinigt vid hans ankomst.

Sisterons gästfrihet har ökat betydligt sedan Napoleon gjorde sitt besök. Från en kulle vakar det medeltida citadellet över staden. På andra sidan floden Durance ligger Rocher de la Baume med sina märkliga, djupa klyftor som skär rakt igenom berget. Napoleon stannade i Sisteron för att äta lunch. Hade han passerat idag hade han säkert beställt in lamm som huvudrätt. Sisteron är nämligen känt i hela Frankrike för att föda upp de bästa lammen.

Alperna kommer närmare

När vi når Gap börjar alperna torna upp sig i oändlighet framför oss. De högsta topparna har redan snö på sig trots att vi bara är några dagar in i oktober. Det är lätt att se framför sig hur Napoleons mannar fäller en och annan suck och känner sig lite missmodiga. Dessutom börjar det gå brant uppför igen. Napoleon och vi ska över Col Bayard på 1.246 meters höjd. Landskap och hus antar allt mer alpkaraktär. Dalgångarna blir mindre och byarna likaså. Kor och får går och betar på alpsluttningarna.

Corps ett populärt nutida stopp

I byn Corps övernattar Napoleon den 6 mars. Hotellet där han sov, ”Hôtel Marchand”, finns inte kvar längre men vi har från flera håll hört mycket gott om ”Hôtel de la Poste” som ligger mitt i byn längs huvudgatan. Hotellet drivs av ett ungt par som även driver två restauranger. ”La table de Joséphine” som är en gastronomirestaurang och ”Le Restaurant de l’Hôtel de la Poste” som serverar klassiska franska rätter. Staden är liten men väldigt pittoresk med husen som pyntats med pelargoner från topp till tå.

Is i magen

Den 7 mars tågar Napoleon in i staden Laffrey. Här kunde marschen ha tagit en ände med förskräckelse. Staden bevakas av kungatrogna styrkor och officerarna ger order om att Napoleon ska skjutas. Napoleon stiger, trots ordern, ned från sin häst, går mot soldaterna och säger -”Jag är er kejsare. Känner ni igen mig?” Därefter tar han ännu några steg och fortsätter -”Vem av er vill döda sin kejsare? Här är jag!” Varpå soldaterna unisont utropar -”Vive l’Empereur!” och slänger ifrån sig sina musköter. Snacka om att ha is i magen! Platsen där händelsen utspelade sig döptes till ”La Prairie de la Rencontre” och här finns en vacker bronsstaty med Napoleon till häst.

När Napoleon tågar vidare till Vizille hade ryktet om händelsen i Laffrey nått före honom och han möts av jublande folkmassor.

Slottet i Vizille är välbevarat och värt ett besök. Det användes som sommarresidens av Frankrikes president under åren 1926 till 1972. Idag finns här ett museum över den franska revolutionen.

Grenoble

Kl 11 på kvällen den 7 mars tågar Napoleon och hans här i triumf in i Grenoble till folkets jubel. Invånarna tar ned de vita kungaflaggorna, hänger upp trikoloren på husen och sjunger Marseljäsen. Garnisonen i Grenoble, 8.000 man, svär Napoleon sin trohet varefter han tar in på ”L’Hôtel Les Trois Dauphines” som ägs av en gammal vän från militären. Hotellet är idag en lunchrestaurang ”Auberge Napoleon” som drivs till förmån för personer med Downs syndrom. Du får en vällagad lunch som säkert även Napoleon hade tyckt om för mellan 8-15 Euro.

Grenoble har ett osannolikt vackert läge där det ligger i en dal helt omringad av berg. Har du mer tid på dig än Napoleon kan du ta linbanan upp på ett av dem och få en spektakulär utsikt över staden.

Det var i Grenoble som Napoleon sa de bevingade orden -”Örnen skall flyga från torn till torn till dess han når tornet på Notre-Dame”. Några dagar senare når han Lyon där militären förklarar sig lojala mot honom.

Den 13 mars marscherar Napoleon vidare mot Paris i spetsen för 14.000 man. Den 20 mars tågar han in i Fontainbleau och fortsätter sedan in i Paris. Ludvig XVII får panik och flyr för livet. Napoleon är återigen kejsare över Frankrike. Men säg det roliga som varar för evigt. I juni samma år förlorar han slaget vid Waterloo och får byta det relativt bekväma livet på Elba mot fångenskap på den karga och klippiga ön S:t Helena där han dör sex år senare.

Adjö Napoleon

Här tar vi adjö av Napoleon. Det var onekligen en imponerande marsch han och hans män gjorde. Jag skulle rekommendera alla att följa i hans fotspår, bildligt talat, om man har möjlighet. Det är inte den snabbaste eller rakaste vägen upp från rivieran men jag lovar att du kommer att utbrista i ett ”-Wow!” mer än en gång. Det är väg RN 85 du ska följa och vägen är skyltad med den franska imperieörnen.

Ett sista tips – ta tid på dig! Det är bara 325 km men du kommer att njuta av varenda meter. Du behöver inte ta lika många dagar som Napoleon på dig men har du möjlighet att göra resan över 2 dagar kommer du att hinna stanna och fika i de små städerna, beundra utsikten och äta god mat längs vägen.

Blev du sugen på att besöka Paris? Följ länken så får du några tips på ett besök i ”ljusets stad”.

2 kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.