Tre kvinnor som chockerat och förfört Venedig

Berättelsen om de tre kvinnorna som bott i Palazzo Venier i Venedig och som där kunde leva ut sina passioner är fantastisk. Den ger en målande beskrivning av tre mycket speciella och starka kvinnor men också av Venedig. För mig gav berättelsen om de tre kvinnor som chockerat men också förfört Venedig en extra dimension till vårt besök som jag vill gärna dela med mig av.

Luisa Casati

Luisa Casati (1881-1957) en mycket rik, ung och självständig kvinna som i början av 1900-talet gjorde Palazzo Venier och Venedig till sin scen där hon kunde uppträda med olika häpnadsväckande utstyrslar och fantastiska middagar och fester. Hon fascinerades av förföraren och poeten Gabriele D’Annunzio och ville liksom han chockera och överraska omgivningen. D’Annunzio blev så småningom en av hennes många älskare.

Luisa hyrde Palazzo Venier och hennes fester där blev under åren före första världskriget Venedigs mest betydelsefulla och omtalade. Luisa uppträde aldrig utan sin levande leopard och gärna också med sin pytonorm. Överdådet var gränslöst och hon drog till sig konstnärer och artister av alla slag. Efter kriget blev tidsatmosfären dock en annan och fascismen tog över i Italien. Luisa lämnade Venedig och spenderade mer tid i, framför allt Paris, men även på Capri där hon hyrde Axel Munthes hus. Pengarna fortsatte att flöda ut och Luisa dog utfattig i London.

Doris Castlerosse

Doris Castlerosse (1900-1942)  var en fattig kvinna som ville leva rikemansliv och det gjorde hon genom sina bekantskaper och älskare – både män och kvinnor. En av hennes älskare ska ha varit Winston Churchill. Doris köpte Palazzo Venier tillsammans med en rik amerikansk vännina 1936. Palatset renoverades med de finaste materialen och dyrbara mosaiker och Doris höll igång ett intensivt sällskapsliv med tidens fascister och kändisar och bidrog till Venedig fortsatte att vara en betydelsefull plats i Europa. Sällskapslivet tog dock snabbt slut när Italien gick med i andra världskriget 1940.

Peggy Guggenheim

1948 sålde Doris dödsbo Palazzo Venier till Peggy Guggenheim (1898-1979). Peggy hade lämnat New York 1920 och hade sedan dess rest runt i Europa med Paris och London som baser. Hon var vän med Duchamp som undervisade henne i modern konst och 1937 startade hon ett galleri i London som snabbt blev känt. 1939/40 var hon i Paris och köpte till krigslåga priser en stor samling verk med tidens främsta modernister. Hon lyckades föra ut samlingen från det ockuperade Frankrike till USA. När kriget tog slut ville hon tillbaka till Europa och Venedig som hon förälskat sig i.

Peggy byggde om Palazzo Venier så att det skulle passa både henne och hennes stora konstsamling. Hon ville att det skulle avvika från det traditionellt venetianska och ville dessutom gärna chockera Venedigs konservativa överklass. På terassen vid Canal Grande planerade hon en bronsstaty, Citadellets ängel, av Marino Martin; en naken man som rider på en häst och vars kraftfulla stånd inte någon kan undgå att se. Omgivningen förfasade sig. Marino hade dock gjort penisen löstagbar så Peggy kunde ta bort den i samband med religiösa ceremonier på kanalen.

Citadellets ängel chockade Venedig

Peggy blev en känd och beundrad person i staden och fick smeknamnet L’Ultima Dogaressa (den sista dogaressan). Varje dag färdades hon på Canal Grande med sin nybyggda uppseendeväckande gondol med gondoljären klädd i turkost och vitt. Hon är begravd på San Michele, Venedigs kyrkogårdsö.

Palazzo Venier idag – ett levande museum

Peggy fortsätter att vara betydelsefull för Venedig och Palazzo Venier är idag ett museum – Peggy Guggenheim Collection. Här kan du se många av 1900-talets främsta konstnärer såsom Picasso, Giacometti, Mondrian, Kandinsky, Brague etc. Museet har också ett trevligt café och anordnar också tillfällig utställningar. När vi var där var det en fantastisk utställning om Osvaldo Licini som var en ny bekantskap för mig. Jag rekommenderar verkligen ett besök i Palatset där tre kvinnor chockerat men också förfört Venedig .

Stort tack till Carin Norberg och Carl Tham som i sin bok ”Venedig En vägvisare i tid rum” hade med berättelsen om de tre modiga kvinnorna Luisa, Doris och Peggy. Läs mer om Venedig här

Please follow and like us:
onpost_follow
Tweet
Share

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.