Klassisk vandring på Fürstensteig i Liechtenstein

Så var det äntligen dags för vår vandring längs Fürstensteig – Furstens stig – i Liechtenstein. Det är nog den mest klassiska vandring man kan göra i Liechtenstein. Det kan omöjligen finnas en Liechtensteinbo med hedern i behåll som inte vandrat på stigen med det ståtliga namnet. Vi hörde talas om vandringen första gången vi besökte Liechtenstein men hade inte tid att göra den då. Så i ett år har vandringen stått på min ”bucket list” och nu var det äntligen dags.

Utsikt över Liechenstein från Fürstensteig

Vandring till ackompanjemang av koskällor

Fürstensteig är en förhållandevis kort och lätt vandring som bjuder på hänförande vyer över furstendömet. Men den smala stigen slingrar sig fram längs bråddjup så den är ingenting för den som är rädd för höjder.

Vi startade vandringen på Gaflei som en utgångspunkt för flera vandringsleder i området. Gaflei ligger på 1.400 meter höjd så redan här bjuds du på vackra vyer över den grönskande dalen nedanför. Stigen slingrar sig upp på berget genom tallskog och små blomsterängar. Det svaga ljudet av koskällor i fjärran söker sig upp genom grönskan. Efter ett tag blir det nästan meditativt. En fot framför den andra, uppåt, uppåt, kling klong, kling klong.

I takt med att vi kommer upp på högre höjder blir det glesare mellan träden för att till slut bli kala bergsidor. Vi har nått når den mer spektakulära delen av vandringen och den som gett Fürstensteig sin status som en av de klassiska vandringarna i alperna.

Fürstensteig – inget för den med svindel

Det är brant. Bitvis är klippsidorna helt lodräta och det är omöjligt att på håll ens se stigen. De mest branta partierna är försedda med stålvajrar att hålla sig i. På vissa ställen är stigen förstärkt med små träbroar över bråddjup. Jag hör hur Magnus, som inte är så förtjust i höjder, muttrar missnöjt ibland. Blicken stadigt fäst på stigen. En hand på stålvajern. Efter ett tag vänjer man sig dock och kan börja njuta av utsikten. Det finns några kortare passager där stigen blir ganska brant och jag får ta stöd av händerna för att ta mig upp/ned. I övrigt är det lättvandrat om än smalt.

Och så plötsligt är vi uppe! Scenbytet på toppen av Gaflei Saddle är enastående. Bakom oss de kala branta bergsidorna, framför oss grönskande alper så långt ögat ser. Det är nästan svårt att ta in skillnaden i sceneri.

Upp till Kuegrat

Vi är pigga i benen och bestämmer oss för att följa rådet från kocken på vårt hotell och gå upp på en till topp innan vi startar vandringen nedåt. Nu slingrar stigen fram genom grönskande buskar och blommor. Det går kor och betar på en alpäng nedanför oss och koskällornas kling klong håller oss sällskap igen. Fjärilar och fåglar överallt. Kontrasten mot vandringen längs de kala och tysta bergssidorna på andra sidan är nästan öronbedövande.

Vi pausar vid träkorset på toppen av Kuegrat. Njuter av utsikten över dalen nedanför och alptopparna runt omkring oss. Drei Schwestern topparna (de tre systrarna) i fjärran lockar men det får bli en annan gång.

Alspitzen och alphorn

Vi går tillbaka ner mot Fürstensteig men bestämmer oss för att ta vägen över Alpspitzen tillbaka. Stigen är bred men brant och täckt med löst grus så vi är glada över att ha gåstavarna med oss. När vi segar oss upp hör vi plötsligt enstaka toner från ett alphorn. Vad är detta – kallar de på kossorna? De enstaka tonerna övergår efter ett tag till en melodi och så hör vi – det är någon som står på toppen av Alspitzen och spelar Amazing Grace på ett alphorn. Helt otroligt!

Vi ökar på stegen. Det här går ju inte att missa! Vi måste hinna upp på toppen innan, vem det nu än är, slutar spela.

Känslan av att sitta högst upp på Alpspitzen och titta ut över alperna till ackompanjemang av ett enormt alphorn är obeskrivlig. Magiskt!

Det visar sig att det är ett sällskap som bestämt sig för att ägna dagen åt att gå upp på tre alptoppar och turas om att spela på alphornet. Alpspitze är den sista toppen innan de ska gå ned till en alpgård en bit ned och sammanstråla med några andra alphornsspelare för en konsert. – Ja, varför inte. Så kan man ju också tillbringa en dag.

Återtåg mot Gaflei

Vi slår följe med alphornssällskapet ned. De bjuder in oss på en öl vid en liten bondgård en bit ned. Gårdens två små pojkar snurrar fascinerade kring alphornen som står uppradade längs ladugården. Deras mamma bjuder oss att smaka på en ost som är gjord på mjölken från kossorna som betar runt gården. Den smakar friskt och har lagom sälta så vi köper med oss en bit.

Tyvärr har vi inte tid att stanna kvar och lyssna på konserten. Men vi hör musikerna stämma sina alphorn när vi vandrar ned den sista biten till Gaflei och bilen.

Hur får man upp ett alphorn på en alptopp?

Du kanske undrar hur man släpar upp ett långt alphorn på en bergstopp? Man monterar ned det i 3-4 delar och stoppar det i en alphornsryggsäck.

Fakta om vandringen

Start och slutpunkt: Gaflei som ligger ovanför Vaduz. Parkering och busshållplats finns. Bussen till Gaflei utgår från postkontoret i Vaduz.

Längd: 6 km

Höjdmeter: 560 m, om man bara går Fürstensteig upp och ned men vandringen går att kombinera med att bestiga flera andra toppar. T ex Drei Swestern, Kuegrat eller Alpspitz.

Här hittar du en karta över vandringsleder i Liechtenstein

2 kommentarer

  1. Det ser ut som en lagom vandring för oss äldre tillsammans med barnbarn, men det är klart att man kommer ha hjärtat någonstans i rädsla att barnbarnet ska trilla ned!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.