Sainte-Agnès – en gömd liten pärla på rivieran

Sainte-Agnès är en liten medeltida by som ligger som fastnålad på en bergstopp, ca 3 km in från medelhavskusten ovanför Menton. På 780 meters höjd klänger sig den lilla byn fast vid den karga bergssidan, stolt över att vara utsedd till en av de vackraste byarna i Frankrike. Som om inte det räckte så kan byn också skryta med att vara den högst belägna kustnära staden i Europa.

Sainte-Agnès är ett populärt utflyktsmål på helgerna för såväl fransmän som italienare. De kommer ofta hela familjen med mor- och farföräldrar och passar på att äta lunch på någon av byns restauranger. Ett plus är att du kan ta dig hit med kommunala färdmedel. Den som vill kan även kombinera sitt besök med en vandring.

Att ta sig upp till Sainte-Agnès från Menton är litet av ett äventyr i sig själv. Det är inte mer än drygt 3 km fågelvägen, men med bil eller buss är det 10 km och det tar ca 20 minuter. På den tiden hinner du dra efter andan mer än en gång. Den smala vägen klänger sig fast vid bergsidorna. Har du minsta anlag för höjdrädsla kommer det att suga till i magen lite extra ibland. Bitvis kan det nästan kännas som att du när som helst kan tappa taget med hjulparet som är närmast stupet. Men håll ut – du kommer bli belönad med fantastiska vyer över Alpes Maritimes och medelhavet när du väl är uppe.

Vy över Sainte-Agnès

Legendernas Sainte-Agnès

Sainte-Agnès är en liten by med bara ett fåtal kullerstensgator med den har desto mer av sagoflärd över sig. Stämningen är stilla och charmig. Med lite fantasi kan man se både riddare och prinsessor framför sig på de smala gatorna med sina små välvda stenportaler.

Det finns två legender som berättar om hur Sainte-Agnès fått sitt namn. Enligt en av dem var det en romersk prinsessa vid namn Agnès som konverterat till kristendomen. Under en resa i området överraskades prinsessan och hennes eskort av en fruktansvärd storm och de sökte skydd i en grotta. Som tack för att de överlevde stormen lät prinsessan bygga ett kapell vid grottan. Runt det lilla kapellet började staden sakteliga växa upp.

Den andra legenden berättar om den vildsinte piraten och sarracenen Haroum som härjade runt medelhavet på 800-talet. Haroum blev handlöst förälskad i en vacker lokal flicka som hette Anna. Han friade till den undersköna och ville ta med henne till sitt harem. Anna gick med på giftermålet men endast på villkor av att Haroum konverterade till kristendomen. Upp över öronen förälskad gick Haroum med på Annas villkor. Då Haroum några år senare dog byggde Anna ett kapell i en grotta för att hedra sina skyddshelgon som räddade henne från haremet.

Båda legenderna har vårdats av byborna i Sainte-Agnés genom tiderna och när du besöker byn kan du gå upp för La montée de Seigneur Haroum eller ströva fram på Rue des Sarrasins.

Strategiskt placerad by

Man har hittat spår av människor i Sainte-Agnès så långt tillbaka i tiden som 1000 år före Kristus. Byns strategiska läge har gjort att den varit attraktiv som försvarpost genom århundradena. Romarna hade en befästning här och greven av Ventimiglia byggde mot slutet av 900-talet ett slott på bergstoppen ovanför byn. Men även i modern tid har Sainte-Agnès använts som försvarspunkt. Det var nämligen här som Maginotlinjens sydligaste försvarsanläggning låg.

Del av Maginotlinjen

Fortet Sainte-Agnès är som en egen liten stad som ligger insprängd i berget vid byn. Totalt är det hela 2.000 kvm med gångar och underjordiska rum som döljer sig i berget. Fortet byggdes under åren 1931 till 1934 och var ultramodernt utrustat för tiden. Här fanns bland annat ett elverk, centralvärme, telefon, järnväg, sjukhus med kirurgisk operationssal och rinnande vatten. Som kuriosa kan nämnas att byn Sainte-Agnès fick rinnande vatten först 1960, drygt 20 år senare. Som mest kunde 350 soldater bo i fortet i upp till tre månader.

Även om fortet var välutrustat så var det slitsamt för soldaterna som bodde där. Elverket som gick på diesel väsnades så det knappt gick att tala i vanlig samtalston och avsaknaden av solljus ledde till att soldaterna utvecklade olika bristsjukdomar. För att kompensera för bristen på solljus så uppfann arméns forskare UV-lampan.

Fortet är välbevarat och väl värt ett besök. Det är fascinerande att gå runt i gångarna och fantisera om hur det kan ha varit att leva instängd i denna underjordiska värld. Fortet är öppet för besök året runt men på begränsade tider. Aktuella besökstider hittar du på http://www.sainteagnes.fr/le-fort-de-la-ligne-maginot/ Tänk på att ta med en tröja – temperaturen håller sig kring 12-13 grader året runt.

Andra världskriget

Fortet byggdes för att hindra hindra italienarna från att komma in i Frankrike kustvägen, inta Menton och därifrån avancera längs kusten till Nice. För att klara av sin uppgift var det utrustat med det kraftfullaste artilleriet i hela Maginotlinjen. Kanoner som än idag går att beskåda för den som besöker fortet.

Den sista gången fort Sainte-Agnés användes i strid var under andra världskriget, maj till juni 1940. På den tiden var 350 man stationerade vid fortet och det sägs att deras bidrag till att man lyckades driva ut italienarna ur Menton och tillbaka över gränsen var stort.

Slottsruin och klosterträdgård

Följer du den lilla stigen som leder upp på bergstoppen ca 100 meter ovanför byn så hittar du resterna av slottet som greven av Ventimiglia byggde i slutet av 900-talet. Går du upp i det torn som finns bevarat kommer du att bjudas på en fantastisk 360 graders vy över medelhavet och Alpes Maritimes. Vid siktigt väder kan du till och med skönja Korsikas bergiga kontur.

När du sett dig mätt på utsikten kan du besöka den lilla klosterträdgården som ligger precis under slottsruinerna. Den underhålls med kärleksfulla händer av byborna.

Vandringar

För den som tycker om att vandra är Sainte-Agnès en bra utgångspunkt. Vid Saint-Sebastian kapellet, som ligger vid ingången till byn, startar flera toppvandringar t.ex. mot Mount Ours (1.239 m), Mont Méras (1.234 m), Pointe Siricocca (1.050 m) eller Pic du Baudon (1.264 m). Men här finns även lättare vandringar om lite drygt en timme som även de bjuder vandraren på enastående utsikter över medelhavet. Ett alternativ är också att vandra under pinjeträden ned till den lilla medeltida byn Gorbio och därifrån ta Zest lokalbuss nr 7 tillbaka till Menton.

Vill du läsa om andra vandringar på rivieran hittar du några här

Sainte-Agnès – några ”insider” tips

Vi har vänner som sedan flera år tillbaka har ett litet byhus i Sainte-Agnès, Jan och Ulrika Lindman. De berättar att det nästan är uteslutande fransmän och italienare som bor i byn. Jan och Ulrika är de enda nordeuropéerna som bor här. Byborna är vänliga och välkomnande och det finns en stor stolhet över byn för dess historiska unika läge och sammanhållna bebyggelse.

Jag ber om Jan och Ulrikas bästa tips till den som besöker Sainte-Agnès. De svarar att man bör passa på att testa den lokala specialiteten Ravioli fylld med gurkört (bourage) på restaurang Saint Yves. Även kaningrytan är väl värd att smaka. Portionerna är rikliga så man går inte hungrig från bordet. Byns Espace Cultur, som ligger precis ovanför busstationen, har ofta små men trevliga utställningar så passa på att titta in när du är här.

Till den vandringslystne rekommenderar Jan och Ulrika varmt vandringen till Pointe Siricocca. Jag och Magnus har också gjort den vandringen och vi håller med om att den bjuder på en fantastiskt fin utsikt över de omkringliggande bergen. Den är en knapp mil och tar ca 4 tim. Väl upp på toppen belönas du med en hänförande utsikt över medelhavet medan du äter din medhavda matsäck.

För den som vill ha en mer ”stadig” vandring tipsar Jan och Ulrika om att man kan gå på de små asfalterade vägarna upp till Col de la Madone eller Col de Banquette. Col de Madone är för övrigt en legendarisk plats för alla rivierans cykelentusiaster.

Hitta hit

Till Sainte Agnès tar du dig med bil eller Zest lokalbuss nr 10 från Menton Gare Routier.

Jag rekommenderar att du bokar bord om du vill äta lunch på någon av Sainte Agnès två restauranger, Le Saint Yves eller Righi. Framför allt på helgerna kan det vara svårt att få bord. Båda restaurangerna bjuder på vackra vyer ned mot medelhavet.

Rivieranytt

Det här inlägget bygger på en artikel som jag skrivit för Rivieranytt nr 3, 2021. Rivieranytt är Rivieraklubbens medlemstidning. Riveriaklubben är det svenska nätverk i Sydfrankrike med över 3.000 medlemmar.

Please follow and like us:
onpost_follow
Tweet
Share

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.