Expediten spänner ögonen i mig. Jag får en intensiv känsla av att jag har gjort någonting väldigt fel. ”Signora, ni kan väl inte mena att ni ska servera tagliatelli till pesto” säger hon med myndig och stark stämma samtidigt som hon rättar till den vita hättan på huvudet. Allt stannar upp. Jag menar verkligen att ALLT stannar upp. Expediterna i sina vita förkläden och hättor, från disken för bakelser, färdiga rätter, vidare förbi pastan, därefter ost, charkuterier och slutligen kött. Alla fryser de i sina rörelser.

Expediterna vässar sina knivar

Jag önskar att jag kunde försvinna ned i ett hål i golvet. Expediterna på Conad i Latte har alla en osviklig förmåga att se ut som de vore assistenter till ”The demon barber on Fleet street” och nu känner jag mig som om jag skulle kunna vara deras nästa offer. Jag riktigt ser hur de står och vässar knivarna och gör sig redo att hoppa över disken så att ostar och korvar flyger omkring. Allt för att fånga in och sätta kniven i denna ljushyllta lätt rödbrända galning som fått för sig att man kan servera pesto till tagliatelle. Dessutom har hon den osmakliga vanan av att utan hämningar misshandla det italienska språket varje gång hon öppnar munnen.

För mindre än en minut sedan var det full kommers vid delikatessdiskarna. Nu är det helt stilla. Som en film som någon satt på paus. Så frågar ”min” expedit, hon som precis skämt ut mig inför hela affären, med hög stämma – ”Vilken pasta ska vi rekommendera till peston”? Fortsatt dödstystnad. Man skulle höra en knappnål falla i den till bristningsgränsen fullsmockade delikatessavdelningen. Sakta börjat enstaka kommentarer höras. Ljudet stiger sakta med säkert till ett stadigt sorl för att ganska snabbt övergå till att expediter och kunder ropar ut sina förslag till vilken pasta som borde serveras till peston som jag just inhandlat. -”Buccatini”, -”-Spirale”, -”Gemelli”. När det allmänna rådslaget avhandlats spänner min expedit ännu en gång ögonen i mig och säger med bestämd röst -”Trofie”! Och så får det bli. Jag är i alla fall inte den som tänker ifrågasatta Conadtribunalens beslut.

Att handa på italienska

Conadbutiken i Latte är en upplevelse. Första gången vi var där var helt överväldigande. Och då menar jag inte i positiv bemärkelse. Allt var för mycket. Stämningen kändes intensiv, alla hade bråttom, det var trångt, italienska och franska blandades hej vilt. Därtill var det trångt i alla gångar och varor stod staplade om vart annat. Spumante bredvid hårborstar och färdigpackad prosciutto. Det var fullständigt obegripligt att förstå vilken nummerlapp som gick till vilken färskvarudisk. Alla expediter smattrade fram ord på italienska och franska i en salig röra. Men de vägrade absolut att ta ett enda engelskt ord i sin mun och hade noll tålamod med eller vilja att försöka förstå en utlänning med begränsade språkkunskaper.

Vid vårt första besök irrade vi mest runt och kände oss helt vilsna. Allt kändes superstressat och vi hade väldigt svårt att förstå varför våra vänner på andra sidan gränsen i Frankrike hade föreslagit att vi skulle åka till Conad i Latte för handla. Vem vill frivilligt utsätta sig för detta när man bara ska köpa lite mat?

Expressfart i kassan

Inte blev det bättre när vi, med andan i halsen, kom fram till kassorna. Kassörskorna verkade vara mer intresserade av att tala med sina kollegor eller andra odefinierade expediter än att ta hand om oss i kassakön. Överallt pågick flera samtal samtidigt och i hög hastighet.

Inga pappers – eller plastpåsar fanns att packa i. Däremot stod travar med varukartonger ställda mot en vägg. Det var bara att gå och hämta en kartong och packa i den. Och det var bäst att vara snabb. Gick det inte tillräckligt snabbt så fick man en ilsken blick av kassörskan som utan prut började fylla på med nästa kunds varor på bandet.

Väl tillbaka vid bilen i parkeringsgaraget kippade vi efter andan. Jisses – hur sjutton tänker våra vänner som vill åka hit och handla? Jo visst, det är billigare än i Frankrike, men hur stressigt och stökigt ska det behöva vara?

Stammisar på Conad i Latte

Nu är vi stammisar på Conad i Latte. Vi har lärt oss att man kan lita på rekommendationerna från de barska expediterna i färskvarudiskarna. Kalvköttet är utmärkt och vi är väldigt förtjusta i den starka korven Picantella. Ostdisken innehåller en uppsjö av italienska ostar som man gärna får provsmaka. För den som är förtjust i italienska bakverk måste utbudet vara ett steg närmare himmelriket. Däremellan finns det färdiggjorda rätter, inläggningar och olika röror som gör vilken kund som helt lite extra sugen.

Dessutom har vi upptäckt att det finns ett litet leende bakom expediternas neddragna mungiporna. Det kommer fram när du minst anar det. Även om jag ibland får känslan av att de känner igen mig från tagliatellehändelsen och att de mer skrattar i mjugg än ler när de ser mig.

Kassörskorna, de är oföränderligt snacksaliga. Med alla och envar. Mer sällan med dig. Men de är väldigt effektiva så se till att du packar dina varor snabbt, annars riskerar du att få med dig en blandning av dina och någon annan kunds varor.

Och du – servera aldrig tagliatelle till pesto.