Efter att ha legat nedbäddad i förkylning med feber och en ruggig huvudvärk i några dagar kvicknade jag till igen på själva vårdagjämningen. Vårdagjämning – visst är det ett härligt ord. Som vi har längtat. Men vår och vår… vi har fortfarande en bit kvar innan medeltemperaturen ligger över noll i Stockholm. Men den är på gång.

Jag har en kär gammal vän som bor i Frankrike sedan många år. Han livade upp min vårdagjämning med en reflektion över hur synen på årstider skiljer sig åt i Frankrike och Sverige. Jag tycker det är en så rolig och målande beskrivning att jag bara måste dela med mig av den. Så varsågod här kommer det första gästinlägget på Strövtåg i världen, ganska coolt eller hur 🙂

Johan Bogrens reflektioner kring fransk vår

Idag blev det vår.

Det är nämligen så att våren i Frankrike börjar på vårdagjämningen; inte en dag före eller efter. Kalendern fastställer med andra ord att så är fallet. Allt annat är irrelevant.

Som nordbo har man lärt sig sedan barnsben att tänja lite på säsongsbegreppen. Termometern kan ju spela vissa spratt och vädret kan ju faktiskt lura en att tro att våren ibland är ”tidig” eller ”sent ute” vissa år. Detta är begrepp som fransmannen bryr sig föga om. Våren kommer i år den 20:e mars, punkt slut, lika väl som vintern kommer att inträffa vid vintersolståndet den 22:a december och sommaren den 21:a juni.

Det är ju förvisso tryggt att veta, men ibland tar denna franska kalenderfixering de mest absurda former. Bor man i bostadsrättsförening så kan man vara säker på att värmepannan åker på ett visst datum och inte vid en viss dygnsmedeltemperatur.

Jag har för övrigt haft den diskussionen mer än en gång på hemmaplan.

”Älskling, vi kanske skulle sätta på värmepannan ?”

Hurså, det är ju bara den 22:a oktober ?”.

”Jomen…det är ju faktiskt bara sju grader utomhus och 17-18°C inne”.

”Vadå, inte före november i alla fall ?!”

”🤔”

Så fransmannen (och fransyskan) tittar i kalendern och svensken på termometern för att avgöra vilken årstid det är. Jag tycker nog att vi har rätt i alla fall. Jag litar mer på Anders Celsius än på en gregoriansk kalender uppfunnen av nån tysk jesuit på 1500-talet 😉.