Bussana Vecchia är en liten italiensk by som förstördes i en jordbävning i slutet av 1800-talet men som 60 år senare återuppstod som en fågel Fenix ur askorna och ruinerna. Idag är den lilla byn en fristad för konstnärssjälar och ett populärt utflyktsmål, bara ett stenkast från San Remo på den italienska Rivieran.

Det medeltida Bussana Vecchia

Den medeltida byn Bussana Vecchia ligger på en bergstopp strax ovanför San Remo med en fantastisk utsikt ned mot medelhavet. Byns historia går att spåra ända tillbaka till romartiden med det är egentligen först under 800-talet som byn etablerades på den plats där den ligger idag.

Som för så många byar häromkring så är Bussana Vecchias medeltida historia kantad av alla maktstrider som varit i området och byn har varit i händerna på flera olika härskare som lämnat sina spår på byggnader och torg. Trots detta var livet i Bussan Vecchia huvudsakligen fridfullt och stillsamt. Befolkningen levde på att bruka jorden och föda upp får. På de terrasserade sluttningarna runt byn odlade man oliv- och citronträd.

Livet i byn gick sin gilla gång i flera århundraden men år 1831 fick man de första större känningarna av att byn låg i ett aktivt jordbävningsområde. Marken vibrerade så mycket så att några av husen i byn skadades. Tjugo år senare, 1851, inträffar nästa större jordskalv och det följdes av ännu ett bara 3 år senare. Skalven gör att invånarna bestämmer sig för att förstärka byggnaderna i byn och börjar bygga de för Bussana Vecchia så karaktäristiska välvda bågarna som går mellan husen på var sida om gränderna i byn.

Katastrofen inträffar

Askonsdagens morgon den 23 februari 1887 var nästan alla bybor i kyrkan för att delta i mässan. Strax före klockan 6:30 kommer ett jordskalv som är värre än allt man har upplevt tidigare. På mindre än 30 sekunder förvandlas kyrkan till en ruin när det välvda taket rasar in. Nästan alla hus i den övre delen av byn raseras också. 100-tals bybor begravs under stenmassorna. De bybor som överlever är i chock och söker förtvivlat efter släktingar och vänner i rasmassorna.

Risken för efterskalv och fortsatta ras är stor och de bybor som överlevt beslutar att flytta längre ned på bergssluttningen under tiden de undersöker möjligheten att renovera och bygga upp de förstörda husen igen. En särskild kommission tillsätts av staten för att utreda frågan. Kommissionen rekommendation är att lämna byn som den är och i stället bygga en ny modern stad nere vid havet. En rekommendation som byborna protesterar emot. De vill bygga upp sin by och sitt liv uppe på berget igen. Men med de skräckfyllda minnena av jordbävningen och under kraftiga påtryckningar från myndigheterna ger byborna upp sin kamp och 1889 läggs den första stenen till det som ska bli stadshus i det nya Bussana Nuova nere vid havet.

Byn lämnas åt sitt öde

1894 lämnar slutligen byborna i Bussana Vecchia sin älskade lilla by med den fantastiska utsikten uppe på berget. Det är Palmsöndag 7 år efter jordskalvet och man hedrar tillfället med en sista mässa i byns kyrka. Det är också först nu som Bussana får tillägget Vecchia efter sitt namn för att markera skillnaden mellan den nya staden Bussana Nuova (nya Bussana) och den gamla byn Bussana Vecchia (gamla Bussana).

Bussana Vecchia lämnas åt sitt öde och blir en spökstad. Under flera decennier används byn bara som en plats att hämta billigt byggmaterial ifrån. Efter andra världskriget försöker några immigranter från södra Italien att bosätta sig i byn. De blir snabbt bortjagade av italienska mydigheter som dömer ut byn på grund av rasrisk och undermåliga sanitära förhållanden.

Konstnärerna upptäcker byn

På 1950-talet, 60 år efter jordbävningen, upptäcker några konstnärer den övergivna lilla byn och bestämmer sig för att flytta in. Byn är vacker i sitt förfall och med de fantastiska omgivningarna och den hänförande utsikten tycker de att Bussana Vecchia är en perfekt plats för att grunda ett konstnärskollektiv.

Mario Giani, från Turin är en av de första konstnärerna som flyttar in. Han tvingas dock ge upp sin dröm efter en tid och flyttar ned till San Remo. Efter Mario tar den Sicilianske konstnären Vanni Giuffre upp staffetpinnen och flyttar in. Med Vanni sprids ryktet om konstnärsbyn. Konstnärsvänner från hela världen kommer och besöker Bussana Vecchia och några flyttar in i de byggnader som det fortfarande går att bo i.

Hippielivet blomstrar

Vid slutet av 60-talet är det ett 30-tal konstnärer som bor och verkar i Bussana Vecchia. Konstnärerna kommer från olika delar av världen och man kommunicerar på en blandning av engelska och franska. Livsstilen är präglad av hippieidealen med fri kärlek, tolerans och droger för att frigöra sinnet. Man lever under ett ständigt hot av evakuering från de italienska myndigheterna som även ser till att riva trapporna till de övre våningarna på husen för att förhindra att någon bosätter sig där. Men livet i konstnärsbyn fortsätter trots motståndet.

Under 70-talet börjar turisterna komma till byn. Det är fortfarande främst riktigt konstintresserade personer men även konstnärer och andra som vill pröva på det kreativa konstnärslivet under några veckor på sommaren. De konstnärer som bor på heltid i byn har dock ingen annan inkomstkälla än sin kreativitet och de börjar söka vägar att dra till sig mer turister genom att sälja mer lättillgänglig konst och enklare hantverk. Turistströmmarna ökar men på bekostnad av det konstnärliga uttrycket. Det leder till att man startar det man än idag kallar ”The Open Laboratory”. Enligt Open Laboratory är hela byn en gemensam ateljé med målsättningen att motverka dålig hantverkskvalitet och massproducering.

Bussana Vecchia idag

Bussana Vecchia är fortsatt idag en konstnärs- och hantverksby. Byn lever under hela året men antalet personer som bor och verkar i den skiftar med årstiderna. Sommartid är det trångt av turister i gränderna och på den handfulla mängden av caféer och restauranger. Nu för tiden finns det till och med ett litet B&B för den som vill sova över. De italienska myndigheterna anser fortfarande att de som bor i byn gör det illegalt och hotar de boende med tvångsevakuering med jämna mellanrum. Men på något italienskt vis verkar man ändå ha uppnått ett samförstånd och livet i byn går sin gilla gång.

Ta sig dit

Det finns inga kommunala transportmedel upp till Bussana Vecchia och vägen som slingrar sig upp de knappa 3 km från Bussana Nuova är smal och trång. Det finns inte heller någon parkeringsplats vid byn så alla parkerar där det går att klämma sig in längs vägen. Det gör att man under turistsäsong får vara beredd att gå en bit för att komma till byn. Under vår och höst brukar det vara betydligt enklare att hitta en parkering nära byn. Då är det å andra sidan mindre folkliv och färre ateljéer öppna. Under sommaren är det mer livligt med teater- och musikföreställningar och olika konstutställningar.

När är det bäst att besöka Bussana Vecchia

Jag tycker att det är roligt att besöka Bussana Vecchia, framför allt under vår och höst. Det är en speciell charm och atmosfär i byn med sina slingrande gränder och delvis raserade men fortfarande vackra medeltida hus. Du hittar små överraskande konstnärliga utsmyckningar lite här och var och i kyrkan ser du rester av de fantastiska originalutsmyckningarna på väggar och tak. Från det raserade kyrktaket hänger det olika konstverk som växlar under året. För den som tycker det är roligt med modelljärnvägar finns här även det som sägs vara Italiens största modelljärnväg. Den består av inte mindre än 350 meter järnvägsspår och 10 små tåg. Bland de få restaurangerna är La Casaccia som ligger strax utanför byn populär. Under helgerna och sommartid serveras rätter som grillats över öppen eld.

Andra konstupplevelser längs Rivierakusten

På såväl dem Italienska som den Franska Rivieran finns det mycket att se och uppleva om man är intresserad av konst och kultur. Många är de konstnärer, författare och kulturpersonligheter som gjort och fortfarande gör avtryck längs medelhavskusten och det finns en mängd intressanta museum att besöka. Är du intresserad av en konstupplevelse utöver det vanliga får du inte missa Les Baux-de-Provence. En annan konstby som är större och betydligt mer känd än Bussana Vecchia är St-Paul de Vence som ligger knappt 2 mil nordväst om Nice. Där hittar du också konstmuseet Fondation Maeght. Är du intresserad av keramik får du inte missa keramikstaden Vallauris där även det även finns ett Picasso Museum.