Eller närmare bestämt 36 timmar i Manchester och en natt i London. En rolig och lite udda resa som nog inte blivit av om inte Magnus skulle dit för ett företagsbesök. Men vad gör man ett drygt dygn i Manchester? En gammal industristad – hur kul är det?

Manchester en trevlig bekantskap

Manchester är en trevlig bekantskap. Den gamla industristaden är den tredje största staden i Storbritannien och är ungefär som Stockholm i storlek.  Manchesters universitet är rankad som det 5:e bästa i Storbritannien och staden är också känd för sina vackra gamla byggnader, kultur och musik.

Vårt SAS-flyg från Arlanda är sent och vi får ta taxi till hotellet för att hinna till restaurangen som vi bokat. Taxichauffören är en trevlig och pratsam irländare som håller Margaret Tatcher ansvarig för att han inte längre har världens bästa jobb som busschaufför. Det var nämligen Tatcher som privatiserade bussarna vilket i sin tur ledde till personalnedskärningar och bussar som bara har en ingång, framme vid förarplatsen. Ingen ingång bak och ingen konduktör som tar biljetterna. Med det så blev busschaufförsyrket tråkigt och sedan trettio år tillbaka kör vår chaufför taxi istället.  Frågar du mig så verkade han trivas ganska bra som taxichaufför också och han delar med sig av sightseeingtips och berättar om Manchester.

Vårt hotell, Townhouse Hotel Manchester, ligger centralt i staden och vi har promenadavstånd till allt i citykärnan. Hotellet är inget speciellt men det uppvägs av läget och att vårt rum är stort och rymligt. Frukosten kan inte benämnas som annat än ganska trist, men det finns både full engelsk frukost, yoghurt och fruktsallad. Jag charmas också lite av en av servitriserna som är ganska tafflig, gör fruktansvärt starkt te men verkar tycka att det är väldigt roligt att ta hand om frukostgästerna.

Varför har ingen hört talas om Refuge by Volta?

Första kvällen har vi bokat bord på Refuge by Volta. Lite skeptiska går vi dit då vare sig vår taxichaufför eller hotellreceptionisten hört talas om restaurangen. Det visade sig dock vara en fullträff. Restaurangen ligger i en pampig viktoriansk byggnad från 1890 som var försäkringsbolagets Refuges huvudkontor. Man har sparat mycket av arkitekturen från då det begav sig och dessutom utnyttjat att lokalen är stor och har väldigt högt i tak. I mitten av lokalen ligger en mysig vinterträdgård där man kan beställa olika gindrinkar. Runt vinterträdgården ligger restaurangen, en stor lokal för privata tillställningar och en till jättelik bar. 

• 

• 

• 

Menyn är uppbyggd av små- och mellanrätter och vi kör favorit i repris och beställer in lite av varje att dela på.  Vi får lära oss att Justin Crawford och Luke Cowdry, aka the Unabombers, är delägare i restaurangen och menyn är inspirerad av deras världsturnéer som DJ’s. På menyn finns såväl vegetariska rätter som klassiska engelska Salt Cod Croquettes och rätter från Indien och Asien. Vi är supernöjda med maten men missnöjda med vår servitör som ger ett stressat, ointresserat intryck och dessutom visar sig ha fel om vinutbudet som är olika på matmenyn respektive barmenyn.

Dags för sightseeing

Dagen efter är det tidig frukost. Magnus ska arbeta och vi ska ses efter lunch någon gång. Jag bestämmer mig för att vandra runt lite i staden och försöker med receptionistens hjälp reda ut var olika stadsdelar jag hört talas om ligger. Det är samma receptionist som kvällen innan och hon visar sig kunna lika lite om stadsdelar som om restauranger så jag ger upp och vandrar ut på måfå.  Några kvarter senare förstår jag att kartan som receptionisten gett mig med olika färgläggningar visar var de olika stadsdelarna ligger och vad de heter… 

• 

• 

• 

Manchesters 17 stadsdelar

Manchester är indelat i 17 olika stadsdelar alla med sin speciella karaktär och historia. Chinatown, som ligger nästgårds vårt hotell, är Storbritanniens näst största, Northern Quarter är en kreativ hub med vintage fashion, musik och konsthantverk, Spinningfields är ett tidigare fabriksområde som numera har lyxbutiker, restauranger och barer. Hur du än går runt så hamnar du ändå lätt tillbaka i Civic Quarter med den imponerande Town Hall och Central Library. Där finns också den största julmarknaden. För Manchesterborna verkar verkligen älska julmarknader. De finns precis överallt! Fyllda med julpynt, prylar, utomhusbarer, matstånd och godis. Jag kan inte motstå en Rudolf med Röda Mulen ren som ser helt knäpp men glad ut.

• 

• 

Utöver julmarknader så verkar Manchester ha en pub eller bar i varje gathörn och gärna någon mittemellan dessa också.  Alla verkar dessutom ha extrapris på cocktails av typen – två för en. Undrar om det beror på alla studenter med skral kassa?

• 

• 

Efter lunch sammanstrålar jag och Magnus och besöker en av Manchesterbornas stoltheter, i alla fall om vi ska tro på vår taxichaufför, – the Museum of Science and Industry. Det är gratis inträde och de ger även gratis miniföreläsningar inom olika områden under dagen. Vi besöker självklart utställningen som visar hur man började tillverka Manchestertyg.

The Hawksmoore – en institution

På kvällen går vi till en institution på Manchesters restaurangscen, The Hawksmoore. Hawksmoore är en klassisk köttrestaurang men de har även vällagade fisk- och vegetariska rätter. Går ni dit får ni inte missa deras klassiska Ginger Brew – den är så god! Men förleds inte att tro att det är en öl, det är det inte! Vår förrätt Jerusalem Artichauts med fänkål är ”to die for”. Min grillade hummer är enorm men ingen speciell smakupplevelse medan Magnus är väldigt nöjd med sin perfekt grillade biff med chips och bearnaissås

• 

• 

Mot London

En dryg dag som turist i Manchester räcker långt även om vi på intet sätt hunnit med att se allt som finns att se. Vi tar ett morgontåg till London för att hälsa på släkt och vänner.

Jag har aldrig åkt tåg i England förut och tycker det är kul bara i sig själv. Vi åker med Virgin och det är roligt att se hur de arbetar med att utveckla tågupplevelsen för att den ska bli så kund- och miljövänlig som möjligt. De problem med tågtrafiken som löpsedlarna i England är fyllda med märker vi inget av när vi swishar fram genom den engelska landsbygden.

Tågresan tar 2 timmar varefter vi stiger av på en smockfull London Euston Station. Kontrasten mot Manchester är stor, inte minst tempot är annorlunda. Det känns verkligen som vi kommer från en liten storstad på landet till en riktig storstad med puls. I Manchester gick vi om alla, även om vi medvetet drog ned på tempot, nu har vi bara att ansluta till den ringlade orm av människor som tar sig fram i tunnelbanan. 

Långlunch och julstämning

Vi har bokat ett mini-rum på the Ampersand i South Kensington. Rummet är verkligen litet och det är frågan hur prisvärt det är. Men vi tycker det är ok, det är ju bara en natt och hotell i London är dyrt. Vi checkar in men ger oss direkt av igen för lunch med en kär gammal vän på the Olive i Kensington. En italiensk restaurang som är väldigt trevlig och du får en tvårätters vällagad lunchmeny för 25 pund.

Efter en lång härlig lunch ger vi oss ut på stan för julshopping. Ett besök på Harrods är ett måste även om vi bävar lite för hur mycket folk det kommer att vara där. Det ÄR mycket folk men på något konstigt vis infinner sig julstämningen ändå. Kanske är det den fina julbelysningen och allt julpynt, men också det så typiskt engelska trevliga bemötande vi får av inte minst dörrvakter och varuhusguider. Hur kan någon enda människa hitta på Harrods?

• 

• 

En perfekt kväll – Rolling Stones och The Ivy

På kvällen ska vi äta middag på The Ivy med Magnus systerdotter och sambo som bor i London. Vi hinner knappt tillbaka till hotellet för att byta om innan det är dags att ge sig ut igen. Vår vana trogen promenerar vi till restaurangen. På vägen passerar vi Bar 190 där Rolling Stones hängde när det begav sig. Så klart måste vi ta en drink där!

The Ivy har en guldskiva av Rolling Stones på väggen och stora foton från lanseringen av skivan Beggar’s Request. Bara några dagar tidigare hade de stor fest här då de firade 50-års jubileet av skivreleasen. Baren är klassiskt engelsk och det är ärligt talat lite svårt att se Rolling Stones festa här, men nog är det roligt att ha varit där.

• 

• 

The Ivy är en populär restaurang med en meny som hämtat inspiration från Europa med lite inslag från Asien. Stämningen är lättsam och gemytlig. Vi får ett perfekt hörnbord med utsikt över den fullsatta restaurangen.  Maten är god och vällagad, servisen precis lagom uppmärksam och vi får en supertrevlig kväll i goda vänners lag.  The Ivy är en resturang som är gjord för en trevlig, okomplicerad middag med vänner och bekanta!

3,5 dygn i Manchester och London är slut. Det har varit intensivt men roligt. Vi kommer på oss själva med att fundera på om det inte skulle vara roligt att ta tåg från London till Edinburgh eller varför inte Glasgow nästa gång…