Den lilla italienska staden Dolceacqua strax intill Ventimiglia har en spännande historia som strategisk port in i Nerviadalen. Idag bjuder staden på både historiska vingslag, mat och lokalt vin, konst och överraskande filmupplevelser.

Claude Monet älskade att måla i Dolceacqua

Bara en timme från storstadspulsen i Nice ligger en av den italienska Rivierans vackraste småstäder, Dolceacqua. Trots att staden är ett populärt utflyktsmål bland de som letar efter det genuina italienska är vi långt borta från massturism och glamour. Här härskar lugnet i små kullerstenbelagda gränder som vindlar sig upp mot den gamla borgen som vakar över staden sedan århundranden tillbaka. Dolceacqua betyder ”det ljuva vattnet” och floden Nervia som letar sig ned från bergen, genom staden och vidare ned till Medelhavet ger onekligen staden både karaktär och stämning. Det är lätt att förstå att Claude Monet besökte Dolceacqua flera gånger för att måla av den bildskönt nätta bron Ponte Vecchio som går över floden som delar staden i två delar. 

Il Castello di Doria vakar över staden

Den äldsta delen av staden kallas La Téra. Där ligger borgen Doria, Il Castello di Doria, varifrån familjen med samma namn styrde och bevakade staden från slutet av 1200-talet till 1330-talet. Familjen Doria var en av de ledande familjerna i Genua under stadens storhetstid. Borgen byggdes redan i slutet av 1100-talet och byggdes till och förstärktes av Stefano Doria under flera år. Vilket var tur. Borgen strategiska läge som port in till Nerviadalen gjorde att familjen Doria fick försvara sig mot olika anfallare ett flertal gånger tills de slutligen år 1327 besegrades av Kung Robert av Anjou, Greve över Provence och Guelfa.

Nu är borgen varsamt renoverad och går att besöka. Det finns en fin interaktiv utställning som visar borgens och områdets historia och ibland arrangeras även konst- och musikevenemang. För att få ut det mesta av besöket kan du boka en guidad tur med kunniga engelskspråkiga guider. Sommartid kan man hyra borgen för bröllop. 

Levande gammal stad

Nedanför borgen sträcker ett spindelnät av små kullerstensgator ut sig. Husen och gatorna är välbevarade och här och var står det små bänkar av sten där skuggan skänker svalka. Stenvalv och trappor bidrar till känslan av att man går i en labyrint. Det är lätt att föreställa sig hur åsnor med enkla träkärror i sakta mak drog upp mat och byggnadsmaterial på de smala gatorna. Idag pryds gränderna av murgröna och pelargoner. Fönsterluckorna är grönmålade på traditionellt vis och öppna släpper de in ljus och sorl från folklivet utanför. Är man uppmärksam och går långsamt kanske man kan höra ljudet från någon som lagar mat eller lite lågmäld musik slingrar sig ut.

I de renoverade butikslokalerna tar vänliga butiksinnehavare emot och visar sina konstverk. Strax innan borgen hittar du även en affär som säljer egentillverkade ekologiska krämer och salt smaksatt med olika örter och citron. Allt är tillverkat av det som finns att hitta i området och utbudet varierar efter säsong. 

Smaka på lokala viner

Har du inte smakat på det lokala röda vinet Rossese di Dolceacqua DOC eller det vita Pigato kan du passa på att slinka in på vinprovning på någon av vinbutikerna i gamla stan eller i den nyare delen av staden på andra sidan floden. Rossese sägs ha varit Napoleons favoritvin som han såg till att även frakta med sig av till Paris i rikliga mängder. 

Legenden om Michetta

En annan lokal specialitet är den söta bullen Michetta. Den firas i staden med en egen dag varje år, den 16 augusti. Enligt legenden så skapades Michettan som ett minne av en tragisk händelse i staden under 1300-talet. Det var när markisen av Doria styrde i staden. Han återinförde den gamla sedan Jus Primae Noctis enligt vilken markisen eller landets baron hade rätt till den första bröllopsnatten med alla unga kvinnor när de gifte sig.

I Dolceacqua fanns en ung vacker kvinna, Lucretia, som markisen hade lagt märke till. Hon var förlovad med ung bonde och för att undkomma markisens påbud bestämde de sig för att gifta sig i smyg. Mitt under bröllopsfesten stormade dock markisens män in och fångade in Lucretia för att ta henne till markisen. Lucretia slogs för sitt liv i borgen och hotade att kasta sig ut från ett av tornen. Markisen ville kväsa henne och kastade in henne i en fängelsehåla. Där vägrade hon ståndaktigt att såväl äta eller dricka hellre än att ge sig till markisen. När Lucretia dog av svält blev hennes trolovade så arg att han med hjälp av en av markisens vakter lyckades ta sig in borgen. Med en kniv tryckt mot sin hals fick markisen så lova att aldrig igen tillämpa den burdusa seden. Ryktet om löftet spred sig snabbt i staden och invånarna bestämde sig för att hålla en fest för att fira den lyckliga dagen. Kvinnorna bakade bullar i olika former av ägg, socker och olja. När de tittade på bullarna tyckte de att en av dem hade fått formen av det kvinnliga könet. Kvinnorna beslutade sig för att kalla den Michetta och sprang glada ut på torget och visade upp den och ropade –”Nu ger vi vår Michetta till vem vi vill!” 

Populära restauranger och marknader

I den nyare delen av Dolceacqua, Borgo, som ligger på andra sidan floden hittar du flera trevliga restauranger och kyrkan St. Filippo Neri som blivit en av stadens symboler. Följer du gatan Alta Via dei Monti Liguri uppåt så hittar du en fantastisk utsikt över staden. En av de mer populära restaurangerna är Casa e Bottega som ligger vid torget nere vid floden. Vill du äta traditionell mat från regionen är agriturismon I Gumbi i den gamla delen av staden trevlig. Där kan du kan njuta av din måltid ute under pergolan soliga dagar. 

Den sista söndagen i varje månad är det marknad i Dolceacqua. Den är känd i trakten för att vara bra så marknadsdagar är det trångt i staden. På La Térasidan av floden säljer bönderna korvar, ost, skinka, grönsaker och andra godsaker. På Borgosidan är det antikviteter och gamla ting som bjuds ut. 

Världsunik biograf

Du kan omöjligen lämna Dolcacqua utan att besöka Visionarium 4D. Eugenio ”Enio” Andrighetto har sedan 1994 skapat sin egen lilla värld i Dolceacqua. Och det är inte vilken liten värld som helst. I det som en gång var ett litet stall visar han sina egna 3D filmer om platser och människor som han mött på sina resor runt jorden. Enio startade som biografoperatör på Dolceacquas församlingsbiograf men drömde hela tiden om att få starta sin egen bio. Filmerna förstärks av dofter, vind och vattenstänk så att biografgästerna verkligen ska känna sig förflyttade i tid och rum. Som om inte det vore nog så är lokalen i sig helt utsmyckad i intarsiaträ, Enios andra hobby vid sidan av film. Här finns till och med en liten modell av Dolceacqua helt i intarsia. 

Det finns 34 filmer att välja på om allt från Lappland och Lofoten till Ecuador och Honduras. Filmerna är mellan 5 – 30 min långa. Enio reser fortfarande runt i världen någon gång per år med ett litet team för att spela in nya filmer från natursköna platser. Bion ligger på Via Doria i den gamla delen av Dolceacqua. Det är öppet mellan 15-18 varje dag under högsäsong. Ringer man och frågar kan man ofta besöka på andra tider också. Ägaren Eugenio Andrighetto talar endast italienska.

Heldagstips

Vi hade en heldag i Dolceacqua med vänner och bekanta där vi startade med ett guidad tur i Castello di Doria. På väg ned från borgen stannade vi till för att prova lokala viner innan vi tog en långlunch i skuggan under pergolan på I Gumbi. Mätta och belåtna gick vi till Enio för att se en film om Nervidalen och besöka hans verkstad. Innan hemfärd slog vi oss ned för en kaffe med varsin michetta medan vi beundrade Ponte Vecchio.

Blir du badsugen under ditt besök fortsätter du från Dolceacqua till Rochetta som ligger 10 min längre in i dalen. Där kan du göra ett svalkande bad i en bergskälla. Vill du besöka en agriturismo, en ”hemma-hos-restaurang”, ovanför Dolceacqua rekommenderar jag L’Oasi del Rossese.

Det här inlägget baseras på en artikel som jag skrivit för Rivieraklubbens medlemstidning Rivieranytt våren 2024.